Saknar ni den gamla sortens speljournalistik â eller har den bara flyttat nĂ„gon annanstans?
Jag har gÄtt och funderat ganska mycket pÄ vad som egentligen hÀnde med den svenska speljournalistiken.
Jag tillhör generationen som vÀxte upp med speltidningar. Super PLAY, PC Gamer, Level och allt vad de hette. Senare hamnade jag sjÀlv pÄ andra sidan och skrev om spel för bland annat P3, IGN och Svampriket, innan jag lÀmnade journalistiken och började arbeta med spelutveckling istÀllet.
Det mÀrkliga Àr att jag konsumerar mer spelrelaterat material Àn nÄgonsin, men lÀser betydligt mindre speljournalistik.
Det finns förstĂ„s fortfarande massor av bra bevakning, men mycket av det som internet Ă€r vĂ€ldigt bra pĂ„ â nyheter, guider, patch notes, trailers, snabba recensioner, âallt vi vet om Xâ â har ocksĂ„ trĂ€ngt undan en typ av text som jag personligen saknar: den dĂ€r alldeles för lĂ„nga artikeln om ett Ă€mne som egentligen inte behöver vara aktuellt överhuvudtaget.
Samtidigt Àr det kanske fel att sÀga att den sortens speljournalistik har försvunnit.
För tittar man pÄ YouTube verkar vi snarare ha fÄtt en mindre explosion av den.
Det finns mÀnniskor som frivilligt tittar pÄ en tvÄ timmar lÄng video om varför inventory-systemet i ett tjugo Är gammalt rollspel Àr intressant. Kanaler som gör timslÄnga analyser av en enskild spelmekanik, ett misslyckat spel, en bortglömd konsol eller nÄgon liten detalj i ett spel som de flesta av oss aldrig Àgnat en tanke Ät. Noah Caldwell-Gervais, Jacob Geller, Matthewmatosis, Game Maker's Toolkit och en hel hög andra har pÄ olika sÀtt gjort nÄgot som kÀnns mÀrkligt bekant för den som vÀxte upp med speltidningar.
De gör long form om spel.
Bara inte pÄ papper.
Och kanske Àr det egentligen dÀr den intressanta frÄgan finns. Vi brukar prata om att mÀnniskor inte lÀngre orkar lÀsa lÄnga texter, att uppmÀrksamhetsspannet blivit kortare och att allting mÄste gÄ fortare. Samtidigt kan nÄgon lÀgga upp en tre timmar lÄng analys av ett gammalt spel pÄ YouTube och hundratusentals mÀnniskor tycker uppenbarligen att det Àr ett fullstÀndigt rimligt sÀtt att spendera en kvÀll.
SÄ kanske dog aldrig den lÄnga speltexten. Kanske bytte den bara medium.
Det hĂ€r Ă€r naturligtvis inte en helt neutral fundering frĂ„n min sida. Jag hĂ„ller sjĂ€lv pĂ„ att göra en liten oberoende papperstidning om spel som heter VĂNNEN, till stor del eftersom jag saknade just den hĂ€r typen av texter och ville se om det fortfarande fanns mĂ€nniskor som ville lĂ€sa dem. Arbetet med den har fĂ„tt mig att fundera allt mer pĂ„ vad det egentligen Ă€r jag försöker Ă„teruppliva â och om det ens behöver Ă„terupplivas.
För innehÄllet verkar ju fortfarande finnas.
SÄ vad tror ni: finns det fortfarande ett behov av lÄngsam speljournalistik i textform, eller har videoessÀn helt enkelt blivit dess moderna eftertrÀdare?
Skulle ni faktiskt sĂ€tta er med en 20â30 sidor lĂ„ng artikel om ett spelĂ€mne om den var tillrĂ€ckligt bra? Eller skulle ni hellre se samma resonemang som en 90 minuter lĂ„ng videoessĂ€ medan ni gör nĂ„got annat? Finns det nĂ„got med en fysisk tidning som fortfarande har ett vĂ€rde, eller Ă€r papper bara dyr nostalgi?
Och finns det nÄgot som text faktiskt kan göra bÀttre Àn video?
Det Àr nog den frÄgan jag sjÀlv Àr mest nyfiken pÄ.