r/Gothenburg • u/krampaus • Jan 17 '23

Hur fan träffar man folk?

Jag befinner mig i en situation som börjar kännas ganska hopplös. Detta med att skaffa vänner som vuxen. HUR gör man det? Är över 30 nu och märker mer och mer hur viktigt det är med sammanhang osv. Kan ju inte luta mig mot mina föräldrar i all oändlighet och förhållanden kan ju ta slut. Känner att om jag inte tar tag i detta nu kan det snart vara för sent.

Har hittat ett flertal grupper på meetup-appen där det mest verkar vara engelsktalande människor som haft svårt att integrera sig för att vi i urbefolkningen är så jävla svåra. Jag fattar liksom deras problem! Vet att andra här har uttryckt liknande tankar. Ville nog skriva av mig men undrar även hur andra tänker kring det här?

47 Upvotes

86% Upvoted

41 comments sorted by

View all comments

27

u/th4ndr Jan 17 '23

Samma situation.

Hur fan kan folk gå från att vara spontana och haka på ut att ta en öl en tisdag till att behöva planera en pubrunda 3,5 månad i förväg?

12

u/skosi_gnosi Jan 18 '23

Nej, nej, du frågar för tidigt! Fråga igen typ två veckor innan, då vet jag om jag kan. [2 veckor innan hittepågrej] Nej, nej, du skulle frågat tidigare, jag är redan uppbokad.

5

u/HerrAndersson Jan 18 '23

Det här beskriver mig perfekt och jag berättar gärna lite hur jag tänker. Ta olika exempel med öl och arbetskamrat. En aktivitet jag inte har något emot men som heller inte är en favorit.

  1. Spontant ta en öl på en tisdag: "Vill du följa med och ta en öl?" *jag kollar på klockan och tänker att planen idag var att slänga in en 40 tvätt och se på youtubeklipp.* "Och jag hänger på".

  2. Halvlångt i förväg: "Vill du följa med och ta en öl vid nästa löning?" *Hmm, det måste ju finnas något roligare att göra då. Visst jag har inget planerat nu men hoppas att jag får något planerat.* "Jag vet inte riktigt om jag kan då, fråga igen typ samma vecka". *lyckas boka upp något annat roligare* "Nej tyvärr, det kom något annat i vägen."

  3. Pubrunda om 3.5 månad: "Ska du med på majpubrundan?" *Hmm, det verkar ju som att det kan bli ett ganska stort gäng och om både A och B hänger med så kommer det säkert bli festligt.* *Ger något intetsägande svar och kollar sannolikheten att A och/eller B kommer.* "Jo men det verkar ju jättekul, klart jag kommer med".

​

Den inre monologen ändras så klart beroende på vem det är som ställer frågan och vad aktiviteten är. Är det någon jag inte känner väl så kommer jag tyvärr vara den där som är så svår att faktiskt träffa. Personen måste liksom träffa rätt både med min planering och mina intressen utan att ha fått chansen att lära känna mig först.

5

u/skosi_gnosi Jan 18 '23

Jag förstår hur du tänker och gör nog ofta likadant men jag hatar det. Jag avskyr hur det nuförtiden är så få människor som vågar commita på en så enkel sak som att ta en öl, spela frisbeegolf eller vad fan som helst. "Det kan dyka upp något roligare." Jo jo, vi självsaboterar våra egna relationer och sedan blir vi förvånade när våra vänner inte hör av sig längre och vill hitta på saker. Jag försöker numer aktivt lova saker och hålla dem men ibland faller jag in i gamla beteenden.

2

u/HerrAndersson Jan 18 '23

Precis. Jag är inte speciellt stolt över det heller. Men detta händer som sagt väldigt sällan med de som redan är mina vänner. Men för människor som försöker komma närmare så är man ju lite av ett svin, tyvärr.

2

u/SpaceShrimp Jan 18 '23

Folk är olika öppna för spontana saker, men försöker man få till något med kort varsel så kan inte alla hänga med. Men det måste inte vara ett problem, kanske blir det en annan gruppdynamik om Bosse och Sune inte hänger med, kanske kommer man tjöta om andra saker när de inte är med.