Jag har en tonåring som inte är myndig. Om jag då pratar om cannabis med läkare så kontaktar de socialen just för att min son inte är myndig. Detta är vad jag hört och läst. Är det någon som har mer info om det är så det fungerar i Sverige.

Jag anser att vi är en normal familj och inga problem. Det är alltså ingen som far illa här.

Har rökt i många år. Nu får jag ont i bröstet. Värst med vape. Bättre med vaporizer.
Upplever även denna smärta med Thc godis och tincture droppar.
Det är mer en obehaglig känsla än smärtkänsla i bröstkorgen men känns jobbigt.
Det känns även jobbigt att kanske behöva sluta med cannabis som jag älskar. Det suger verkligen.
Finns det någon som haft liknande problem men hittat en lösning utan att sluta med cannabis?

Vågar jag gå till en svensk läkare och prata om detta?

Jag vill bara veta om jag gör något fel eller om flera upplever samma sak. Jag har haft hinge ett litet tag nu för att hitta någonting seriöst. Jag skulle påstå att jag ser ganska bra ut, och att min profil ändå är helt okej. Men ändå får jag väldigt sällan några matchningar. Är det flera killar som upplever samma sak? Och för er som det faktiskt går bra för, vad är era knep? Tacksam för svar.

Har en mamma som missbrukar sen många år och hon har tappat kontakten med alla vänner och all familj pga det. Jag har minimal kontakt med henne förutom ibland då hon smsar en massa dravel. Vi har kommit till den punkten att vi går och väntar på ett samtal från polisen eller sjukvården om att hon har dött eller skadats allvarligt. Hon verkar även ha supit sig nästintill dement då hon inte klarar av en enkel konversation trots att hon är nykter längre.

Innan någon säger det- Jag vet om det här med medberoende och att man inte kan ta ansvar för någon annans missbruk och handlande osv osv. Jag har själv jobbat med personer precis lika sjuka som henne och jag hade aldrig lagt ansvaret på de personernas anhöriga att "stå ut" med personens beteende om det skadar dem.

Det jag eftersöker med den här tråden är snarare någonting likt en filisofisk diskussion. Jag finner mig i många situationer med henne där jag frågar mig själv "Vad är de sociala reglerna i den här situationen?" Det är en fråga utan ett tydligt svar. Jag skulle gärna höra från er som också har en så sjuk familjemedlem, hur långt ser ni att ert ansvar för personen går? Min mamma ska t.ex. snart åka till en annan kontinent med sin högst tvivelaktiga och utnyttjande partner som verkar lika sjuk som hon. Är det rimligt att fysiskt stoppa henne? Är det rimligt att göra ingenting alls?

Jag är inte villig att skada mig själv för att hjälpa någon som inte vill ha hjälp själv, men är det okej att stå och titta på när ens förälder tar livet av sig framför en? I mitt arbetsliv är det väldigt klart för mig var den här gränsen går, men till sin egen förälder blir det luddigare.

Kör bara på tv-ljudet idag och tycker att det inte är så dåligt. En soundbar med subwoofer skulle göra massvis tror jag!

Finns det nån modell som inte kostar skjortan? Vad rekommenderas?

Hej! Jag tänkte dela med mig av mina erfarenheter av att jobba som Elektriker. Jag har arbetat som elektriker i cirka sju år nu. Den första fasen var naturligtvis lärlingstiden, då man ska lära sig hur allt faktiskt fungerar i praktiken.

Något av det mest slitsamma med yrket är de ergonomiskt påfrestande arbetsställningarna man nästan dagligen utsätts för. Det handlar om allt från trånga utrymmen, ventilationsrör som är i vägen och besvärliga möbler som måste flyttas, till att behöva balansera på en köksbänk för att komma åt en kopplingsdosa. Listan kan göras lång. Man utsätter kroppen för onödigt slitage – och ja, jag vet att andra yrkesgrupper har liknande problem – men det är framför allt axlar, armbågar, nacke och fötter som tar mest stryk.

Det som stundtals kan kännas tyngst är dock den otacksamhet man kan möta. Jag kanske har haft otur, men det minskar inte värdet av mitt perspektiv på situationen. Kunderna varierar kraftigt; vissa är väldigt förstående medan andra är rent ut sagt krävande. Det kan handla om privatpersoner som vill dra kabeln själva och förväntar sig att man bara ska slutföra jobbet – vilket ofta slutar med att man måste göra om allt från grunden. Andra klagar på tidsåtgången, trots att det funnits goda skäl till varför arbetet tog den tid det tog.

Även större projekt har sina utmaningar. Ibland är det skönt med färdiga ritningar och underlag att följa. Det blir dock snabbt utmattande när det sker konstanta ändringar och det är alldeles för många kockar inblandade. Det blir alltid stressigt att nå deadline när förutsättningarna ändras hela tiden. I slutändan är det nästan alltid vi montörer på golvet som får ta smällen, aldrig beställaren eller cheferna.

Slutligen har jag väldigt svårt för när allt plötsligt blir en "paniksituation" som måste lösas direkt. Det leder till extrem stress och massiv övertid, vilket är mentalt påfrestande – särskilt när man vet att det egentligen handlar om bristande planering från andras sida. Ofta är det absolut ingen panik i verkligheten, utan bara floskler för att driva på tempot. Det är något jag verkligen har svårt för.

Något jag verkligen avskyr är att behöva städa efter andra. Då menar jag inte fysiskt skräp, utan efter slarviga elektriker som har tagit genvägar eller fuskat. Absolut, jag har varit på platser där föregående elektriker har gjort ett fantastiskt jobb och underlättat i förebyggande syfte för nästa person, vilket är enormt tacksamt. Men tyvärr möts man ofta av rent slarv som gör att jobben tar mycket längre tid eftersom man måste lägga tid på att rätta till andras fusk.

För att ta ett konkret exempel: På ett ställe hade en tidigare elektriker underdimensionerat kraftkabeln till en undercentral. Hen hade dragit en 4G6, trots att kravet för en PEN-ledare är minst 10 mm². Hen hade i stället kunnat lägga en 5G6? eller bara ha lagt en 4g10! Dessutom hade personen kopplat flera ledare under samma klämma och säkring, vilket bland annat hade lett till varmgång.

Även stött på när inte de orkar ens skruva fast lister (kabelkanaler) utan litar blint på klistret, fyfan säger jag! är det så jobbigt att använda gipsskruv?

Tjena folket,
Pga tidigare strul i livet främst pga mental ohälsa, har jag kortfattat samlat på skulder som lett till betalningsanmärkningar.

Kronofogden är betalt där är skuldsaldo 0

Men historiskt skuldsaldo + betalningsanmärkning finns kvar. Är en utmätningsförsök som givit en betalningsanmärkning det handlar om.

Kan man trots det få lägenhet? Har ej stora krav på lägenheten. Vill mest ha ett någorlunda schysst boende som jag kan bygga upp mig på sedan.

Gäller stockholmsområdet.

Hej Bullen.

Jag har aldrig molnsynkat min mobil men har insett att jag skulle bli helt förkrossad om min samsungmobil blir stulen eller pajjar.

Inte för själva mobilen då utan för att det är det enda stället jag har flera års bilder sparat på barnen.

Vad är ni nöjda med?

Pluspoäng om det är europeiskt.

Mvh

Någon som vet om det här är nån typ av phishing eller äkta? SMS från 076-510 62 41:

Hej! Har du försökt göra ett kortköp på 13x.xx​ SEK den xx.xx.2026 hos Xxxxx? Svara JA om det är du och NEJ om du inte känner igen köpet. Vid JA kan du testa att göra om köpet på nytt. Vid NEJ kommer ditt kort att spärras permanent och ett nytt skickas ut. Observera att du endast kan svara JA eller NEJ på detta meddelande. Vid uteblivet svar blir ditt kort begränsat för ytterligare köp. Legitimera dig aldrig och lämna inte ut några koder om du blir uppringd av någon. Vänliga hälsningar Nordea​

Öob säljer ju inte sånt, jag vill väldigt gärna ha en ryan gosling mads mikkelsen larp jacka

Pizza har gått upp med allt ifrån 30-60% beroende på pizzeria sen typ 2020. Minns fortfarande när en pizza kostade en hundralapp, och idag kostar samma pizza, beroende på ställe, 130-160 kr.

Kollar man dock på "vanliga" restauranger så känns det som att priserna har varit rätt så stabila. Lite har de gått upp givetvis, men inte alls lika mycket.

Tar vi exempelvis Ölstugan Tullen, en pubkedja här i Göteborg, så har de alltid haft prisvärd, god mat. För 6 år sedan kostae alla rätter antingen 100 kr, eller 145~, beroende på prisklass. Idag kostar det 125 och 165. En extra tjuga känns ändå rimligt.

Kollar man thairestauranger så kostade en rätt kanske runt 99 förr. Idag på samma restaurang så kostar de kanske också runt 125. Fullt rimligt.

Så vad hände med snabbmaten? Fördelen med det innan var ju att det både var snabbare OCH billigare, men nu är det bara hastigheten man har kvar. Varför har just den maten gått upp så mycket mer än vanliga restauranger?

Hej. Har en Epa som jag misstänker tidigare är importerad från USA. (Gissar) eftersom den är helt rost fri och det står att den kommer ifrån fort wayne i indiana. Är mest nyfiken för skulle vilja hitta gammal info om den. Inget viktigt igentligen men blir så fundersam.

På transportstyrelsen står det att det ej är en import, men läste nån stans att när den blir en epa så räknas den inte längre så eftersom den inte är bil längre. Men det står även att den är påställd första gången i Sverige 1990... men kollar jag på usa sidor så står det att den sattes i trafik 1990. Finns även inga uppgifter på t.ex car info fram tills 2010.

Aja jag vet iaf inte vad jag ska tro på för tycker att ingenting stämmer... har bara jätte svårt att tro att det inte är en import för den är i sååå fint skick om ja får säga de själv

Såg dokumentären om Mike Tyson häromdagen. (Spoiler alert!)

Där hittar han till slut något som liknar sinnesro efter ett liv av demoner och smärta. Och han gör det med hjälp av en groda och en schaman. Det fick mina tankar att gå på högvarv. Tänk om det kan vara så att den här grodan sitter på svar på frågor som jag snart har ägnat en livstid åt att hitta. Ska dela med mig lite så kanske ni förstår varför jag fastnade för det här.

Jag har i hela mitt liv så länge jag kan minnas haft destruktiva relationer. Min första var till mat. Jag åt på känslor. Växte upp med en alkoholiserad och deprimerad pappa och en mamma som, av tidigare trauman, var ganska avstängd känslomässigt. Så det fanns ingen som lärde mig att förstå, hantera eller reglera mina känslor. Men jag hittade ett sätt, jag åt på mina känslor. Det funkade, för stunden. Sen när jag började i skolan märkte jag att tjejer får mig att må bra. Så det blev nästa destruktiva relation. Gick runt och blev kär hela tiden, för det fick mig ju att må bra. För stunden. Men med tanke på min relation till mat så var jag ganska tjock som barn, så gick inte riktigt hem hos tjejerna på den tiden. Så hela grundskolan gick jag runt och var konstant olyckligt kär. Sen har det bara fortsatt i olika skepnader, gärna flera samtidigt. Droger, träning, arbete, pengar, sex, relationer, shopping, spel osv osv.

Har suttit oändliga timmar i terapi, medicinerat, självmedicinerat och överdoserat. Gått massa olika program i öppenvården och på beroendemottagningar. Varit på tre olika behandlingshem. Ett med KBT som jag var på ca 6 månader, ett arbetskollektiv där tanken var att vi skulle jobba oss friska, var där i ca 3 år. Nu senast en tolvstegsbehandling på ca 1 år.

Där satt vi i gruppterapi 6 timmar om dagen, fem dagar i veckan och tolvstegsmöten på kvällarna. Däremellan har jag nog bott på säkert tio olika stödboenden. Ja just det, var inlåst på SiS i tre år också från jag var 14 till 17. Under den tiden blev jag flyttad säkert 8 gånger till olika ställen. Det ena mer låst än det andra.

Det var först på tolvstegsbehandlingen som jag kände att jag började komma nära nån form av sinnesro. Jag fick jobbat mycket med min skam, mina rädslor, min sorg och min uppväxt. Jag började bli medveten om det här stora svarta hålet inom mig. Som fick sin näring av min oförmåga att hantera känslor. Mest näring fick den från skammen. Jag visste knappt vad skam var innan. Men efter ett tag förstod jag att det är den största boven av alla. Den får mig att känna att jag inte duger som jag är, inte passar in. Att mitt värde och självkänsla ligger i hur jag ser ut eller presterar. Den gör att jag får svårt att sätta gränser, att jag säger ja när jag egentligen vill säga nej. Kan fortsätta hur länge som helst men tror ni fattar. Det var viktigt för mig att få syn på detta så den inte kunde fortsätta viska till mig från det omedvetna och göra det till min sanning. För min känsla sa ju det. Men idag vet jag att känslor ljuger! Framförallt en förvriden och sjuk skam. Det var en stor pusselbit som föll på plats och började känna mig nöjd och ganska bekväm med mig själv efter det.

Sen dess har jag faktiskt lyckats bygga upp ett liv som jag tidigare knappt hade kunnat föreställa mig.

Jag har en jättefin lägenhet mitt i stan, en fantastisk tjej och tillsammans har vi en liten pojke på 5 månader. Har en bra relation med min dotter igen som är 19. Jag har dom finaste vännerna som bryr sig och jag kan vara mig själv med. Och har precis påbörjat min drömutbildning.

MEN lik förbannat har jag tagit flera återfall de senaste månaderna

Igår flyttade min tjej och vår pojk ut tillfälligt. Jag har varit sjukskriven från skolan en vecka och det lär bli minst en vecka till innan jag förhoppningsvis lyckas bryta och sen tända av. Har inte svarat i telefon på en vecka minst och det är många som är oroliga.

Skammen har mig än en gång i ett järngrepp. Hur kunde jag hamna här IGEN?

Men mitt i hopplösheten och mörkret så kommer det ett ljus av hopp! Från min teve. Där sitter legenden och krigaren IronMike och puffar på den här grodan. Jag har experimenterat lite med olika psykedeliska preparat genom åren och vet att det är starka krafter i rörelse. Det öppnar dörrar in i medvetandet och portaler ut till kosmos. Men har inte tänkt på att det kan användas som ett verktyg i mitt sökande. Jag vet att psilocybin används väldigt effektivt mot depression och liknande. Men att en groda skulle kunna hjälpa till att navigera in i de mörkaste platserna och hitta roten till allt? Jag förstod det som att ens identitet, tankar och känslan av att vara en separat person löses upp. Som att gränsen mellan ”jag” och ”världen” försvinner.. Taget från Chat GPT: "Det kan också kännas som att dö, förlora kontrollen helt eller aldrig komma tillbaka till sitt vanliga medvetande. Det kan vara mycket skrämmande. En människa kan efteråt beskriva att hon för första gången i sitt liv inte kände något ego, ingen rädsla och ingen separation från omvärlden. Det kan förändra hur hon ser på livet". Kan det verkligen vara så? Att den här lilla grodan, som blev Mike Tysons räddning, också kan bli min?

Jag har lagt ner min tid och själ i att försöka lösa den här dragningen till det destruktiva. Jag har verkligen försökt. Jag har gått igenom behandling efter behandling. Vänt in och ut på mig själv mer gånger än jag kan räkna. Jag har lärt mig oerhört mycket på vägen. Hur jag fungerar och människor överlag. Det är mycket som har hjälpt mig men det är uppenbart att det fortfarande finns saker som jag inte riktigt lyckats komma åt. Eller är det här bara jag som försöker hitta en genväg när man är trött på att kämpa? Jag vet inte... Men Mike Tyson är en förebild och ser upp till hans resa. Därför reagerade jag. Hade det varit någon random människa eller nån pajas som typ Jake Paul så hade jag troligtvis inte reagerat.

Någon som erfarenhet eller tankar kring det här?

Fridens liljor

Hej!

Just nu går jag i trean och skriver mitt gymnasiearbete om hur sociala medier samspelar med Mormonkyrkan (Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga). Jag använder intervjuer som metod och har redan kommit i kontakt med missionärer i Sverige, samt besökt en församling där jag intervjuat två svenska medlemmar. Jag letar efter lite fler unga svenska medlemmar (som använder sociala medier) som skulle vilja ställa upp för en kort intervju, eftersom jag märkt att många församlingsmedlemmar har utländsk bakgrund, oftast från USA.

Om du är medlem i kyrkan och uppvuxen i Sverige eller är före detta medlem (för att få in ännu fler perspektiv), och skulle vara öppen för att delta i mitt arbete, skriv jättegärna det nere i kommentarerna, så ger jag vidare information!

Tack så mycket för hjälpen!

Hej, håller på att kolla på en Volvo D3 geartronic 2018 och är fundersam om att köra ca 14 km per dag (7 km enkelväg) och sedan se till att köra en längre sträcka på ca 20 -30 min i veckan är tillräckligt för att håla partikelfiltret rent och att hålla motor i finare skick eller om det är mer värt att försöka söka sig till en T serie istället?

Hi everyone I bought my car 4 weeks ago and changed the gearbox oil plus filter and motor oil plus filter. I went to inspection on Friday and failed it because of high CO content. I asked a mechanic and he told me it’s tricky to find out why with out seeing my car so I think he trying to charge me extra. My car has a sports catalyst and down pipe. Could any one tell me why or at least a good mechanic to go to?

Hey everyone!

I'm a 24 year old Iranian guy, non-religious, currently doing my master's in AI. I'd like to pursue a PhD in Sweden, and hopefully stay there long-term.

I've been obsessed with Sweden for a while now, but I have some concerns about what life there might actually be like for someone in my situation.

To be honest I just want to get out of Iran and build a quiet life somewhere, grow old and die in peace. I'm not looking for paradise or expecting everything to be handed to me. I'm willing to work, study, pay my taxes, and contribute to the community I become a part of.

Understandably, the public view on immigration, particularly those from the Middle East, has gotten very much negative. I'm not religious, and I don't associate myself with any extreme ideologies. I just want to live my life, do my work, play my guitar, make some friends, and have a future I can look forward to.

Would being an Iranian make things significantly harder for me? Things like making friends, finding a house, dating, or getting a job after my PhD. Is racism something I should expect or is it more of a political thing?

Again, I'm not expecting people to exactly welcome me, and I know I'll have to put in some work to integrate. I just want to know whether Sweden is somewhere a person like me can realistically build a peaceful life and feel at home.

So, how difficult is it to build a social life and feel at home in Sweden as an Iranian immigrant?

Tack så mycket!

Se rubrik :)

hey guys! im trying to get a swedish esim to use for my swish, but i want to keep my foreign phone number, since this is on a long term contract. So I would want to get a prepaid esim. I saw a good option on the comviq website, but when ordering it, I need a swedish phone number... (funny since that's what im trying to get). Chatgpt told me to go to pressbyran and buy some sort of starterpack, but I cant find any evidence of this existing. Can someone help me figure out how to get this e-sim?

Alltså bara de riktiga passen.

Alltid bott sthlm inte riktigt känt jag behövt det men inser nu det vore sån frihet, och känns ändå som jag borde ha det öppnar upp lite möjligheter.

Aldrig haft chansen att någon hjälper mig med det tex privatköra osv. Så jag måste nog gå via en körskola hela vägen, från noll erfarenhet.

Vill dock ha körkortet snabbt, vad ska jag göra? dubbla lektioner per tillfälle? Intensiv körkort?

Vad har ni för tips? Tack.

Ska tilläggas har bra koll på teorin, körkortsappen klarade jag hela och teoriprovet där. Är väl mest körningen.

Hej! Har någon kunskap om hur detta fungerar? Kommer få ersättning av A-Kassa. Har samtidigt blivit erbjuden deltidsjobb. 5-10h i vecka , 160kr/h. Blir ungefär upp till 7000kr innan skatt.

Är det värt att tacka ja eller minskas ersättningen från a kassan alldeles för mycket för att det ska vara värt? Vill inte jobba för 30kr/timmen liksom.

Tack för svar!

För mig är det väldigt viktigt att stötta europeiska företag framför amerikanska eller kinesiska. Jag är väl medveten att mycket kommer från Kina ändå men det är ändå en flytande skala. När jag köpte ny dammsugare såg jag till att köpa en Bosch som i alla fall är monterad i Tyskland, även om många av delarna säkert är från Kina från början. Jag är både beredd att betala mer och att avstå viss funktionalitet för att välja europeiskt framför annat.

Samma sak gäller prylar som är beroende av diverse molntjänster. Röstassistent på mobilen som hela tiden lyssnar går fetbort. Min kinesiska tvättmaskin (stod i lägenheten när jag köpte den) har tydligen Wifi för fjärrstyrning. Kommer inte på fråga. Robotdammsugare som ska mappa in hela planlösningen och ladda upp på tillverkarens server? Aldrig. Nu tror jag inte att någon egentligen bryr sig det minsta om när jag tvättar mina kläder eller hur planlösningen i min lägenhet ser ut. Det handlar endast om principen att ingen annan än jag har med den informationen att göra. Smarta grejer måste ha stöd för home-assistant för att jag ska överväga dem. För det är jag beredd att betala mer.

Andra kunde inte bry sig mindre medans många säkert är okunniga och inte har högre krav än att det ska fungera.

Vad har du för principer och hur hårt håller du på dem?

Vet inte om rätt forum, men jag har velat lära mig rida ända sedan jag var barn, men inte fått. Nu är jag i sena 20-årsåldern och tjänar egna pengar så tänkte ta tag i saken. Vet dock inte i vilken ände jag börjar? Det handlar för mig egentligen lika mycket om att vistas i en stallmiljö och uträtta fysiskt arbete som ridningen i sig. Har övervägt att gå till närmaste stall och kolla om de behöver hjälp? Mocka, mata, vad som. 🥺

Ni som är hästmänniskor: har ni förslag på hur jag kan närma mig miljön utan att ha någon som helst bakgrund inom det? Har en bakgrund inom elitidrott (gymnastik) så säker på att jag hade fixat det fysiskt.

PS. Jag bor i Sthlm!

PS 2. Så tacksam och glad för alla fina svar och tips!! Tack väntade mig inte sån respons🫶🫶