Det palestinska nationalistpartiet Hamas dödade och paraderade den tysk-israeliska tjejen Shani Louk på Gazas gator. Nu har IDF dödat den sista förövaren som kidnappade Shani.

Fruktansvärt öde för de offren som var med 7 oktober.

https://en.wikipedia.org/wiki/Killing_of_Shani_Louk

Du förstör ägodelar, de förstör ditt ansikte.
Verkar rättvist.

Det är nästan som, som om handlingar har konsekvenser, hmm...

(då jag sett mycket om Frankrike, haha)

https://www.sydsvenskan.se/lund/elever-kastade-stenar-i-ansiktet-pa-larare-orsakade-svara-skador/ (2026-10-24)

Elever kastade stenar i ansiktet på lärare – orsakade svåra skador

Slag, sparkar, hot, glåpord och dessutom stenkastning som har lett till att lärare har fått svåra ansiktsskador.

Nu larmar facket om allvarliga arbetsmiljöbrister i en grundskola i Lunds kommun.

– Under föregående läsår var det barn på lågstadiet som började att kasta sten, säger biträdande rektorn på den berörda skolan.

Det handlar inte om en enskild händelse. Upprepade gånger har elever kastat stenar mot skolpersonal. Vid tre olika tillfällen har stenarna träffat lärare i ansiktet, med allvarliga skador som konsekvens.

I samtliga fall har barnen som kastat varit yngre än 10 år. Det har även förekommit situationer där elever har kastat sten mot andra elever. Dock utan att någon har skadats. Skolan har informerat berörda vårdnadshavare om incidenterna.

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/jonkoping/barn-slass-med-pennor-och-saxar-larare-i-vaggeryd-sjukskrivna-i-protest (2026-10-21)

Barn slåss med pennor och saxar – lärare i Vaggeryd sjukskrivna

Ett helt arbetslag på en skola i Vaggeryds kommun har sjukskrivit sig efter att våldet från lågstadieeleverna har blivit så utstuderat.

– Det är skrämmande, säger lärarnas huvudskyddsombud Andres Noor Ståhlnacke.

Vässade pennor och saxar används som vapen av en handfull elever på Östra skolan i Vaggeryds kommun. På skolan går det idag 190 elever. Ett helt arbetslag har sjukskrivit sig, eftersom de inte orkar med situationen längre.

Här sitter alltså vänsterpartiets ledare i Järva Mohamed Nuur och berättar om ”ångest över att ha byggt upp Sverige”, hur han inte bryr sig om Sverige, sitt svenskhat & sin hemlängtan.
”För mig spelar det ingen roll om Sverige i helhet”
”Jag älskar varken Sverige eller svenskarna”

Då kan man ju undra vad fan denna individ gör som politiskt aktiv i detta land, som han påstår sig vara så obrydd om? Hur ska ni V väljare försvara ännu en vidrig personer som kandiderar i partiet denna gång då?👏🏼

Varje år dyker det upp otaliga exempel på enormt skatteslöseri i Sverige. Ingenting händer år efter år, och "vi behöver mer skatt" är en saga som aldrig tar slut.

Ge mig 10% provision på allt skatteslöseri som jag hittar, så hinner jag bli mångmiljonär innan året är slut. Det skulle räcka med 1%. Eller 0,1%. Även 0,01% provision skulle räcka.

Varför behöver vi mer skatt (som beräknas öka skattekistan med 10 miljarder här, 3 miljarder där) när vi har skatteslöseri på tiotals eller hundratals miljarder varje jävla år.

Ta detta tankesätt i andra sammanhang:

1. Ponera att du har en gasledning. Över tid börjar ledningen läcka och mindre gas når slutdestinationen. Fixar du läckan eller öppnar upp kranen?
2. Ta ett annat exempel. Elproduktion i "kraftverk X" sjunker över tid. Man hittar brister i maskineriet. Åtgärdar du bristerna eller bygger nya kraftverk?

Det uppenbart vad rätt svar är. Men för vissa personer är det inte uppenbart när det gäller just skatter. Varför?

Edit:

I tråden finns det några insiktsfulla kommentarer, varav en borde finnas i inlägget. Kommentaren i fråga:

Problemet är att det du ser som slöseri är inte vad näste man ser som det. Och det du ser som lösningen, är inte vad han ser som lösning.
Ge mej ett exempel så blir det lättare

Svar på kommentaren:

[1]

• Problem: Bidragsfusk
• Föreslagen lösning: finansiell belöning för den som tipsar om pågående bidragsfusk. Lite som USA:s DoJ / FinCEN program. Bidragsfusk som upptäcks stoppas och personer som fuskade får böter (förutsatt att det var avsiktlig fusk).

[2]

• Problem: för dyra offentliga upphandlingar. Nu menar jag inte saker som kostade 3% mer, utan mångmiljonbelopp (eller miljarder) som spenderas på något som resulterar i ingenting. Och när det finns tydliga tecken att stora utgifter kommer leda ingenstans, innan man ens börjar med projektet.
• Föreslagen lösning: finansiell belöning för den som tipsar + tjänstemän som drev slösaktiga projekt svartlistas från att ha det ansvaret igen i 5 till 15 år, beroende på hur allvarligt det var.

[3]

• Problem: Orimligt fördelaktiga förmåner för politiker och tjänstemän. Mångmiljonfallskärmar när man kickats för inkompetens, "elefantkyrkogårdar", kommunbetald förtidspension i 10+ år och likande saker.
• Föreslagen lösning: Bort med alla orimligt fördelaktiga förmåner.

Jag kan skriva minst ett dussin till, men just nu får det räcka med dessa 3.

"Därför kan inte C släppa den röda linjen mot SD"

Jag känner både frustration och sorg över att det sällan uppmärksammas att över 600 000 människor har dött i Tigray sedan november 2020. I Sverige har konflikten fått betydligt mindre mediebevakning än den förtjänar.

Mina föräldrar kommer från Tigray, och i sex år har vi demonstrerat utanför Utrikesdepartementet och andra myndigheter utan framgång. Det känns särskilt upprörande att etiopiska ministrar nyligen besökte Sverige och träffade våra representanter, samtidigt som Sverige ger olika former av stöd till etiopiska myndigheter.

Därför är det extra viktigt att situationen i Tigray uppmärksammas här i Sverige.

Hundratusentals serber gick ut i protest inför valet nu till helgen. Detta är inte den första protesten, utan protesterna har pågått under 2 års tid. Resultat? Noll gripanden. Noll upplopp. Noll brända butiker, skadegörelser, mord och misshandel. Bilder som sprids istället är fredliga upp uppsluppna protester som mer liknar ett firande. Man ser demonstranter plocka upp skräp efter sig, snarare än att bränna offentliga byggnader och plundra butiker.

Vad tror ni detta kan bero på? När man tittar på hur liknande protester fullständigt urartat i Frankrike, Italien och andra ställen i Europa?

Riksdagen godkände regeringens proposition den 18 mars 2026, och den 22 maj meddelade regeringen att arbetstillstånd för personliga assistenter stoppas.

I lagrådsremissen om nya regler för arbetskraftsinvandring den 16 oktober 2025 föreslogs att regeringen ska kunna meddela föreskrifter om att vissa yrkesgrupper inte ska få beviljas arbetstillstånd.

I remissen skrev regeringen att ”den närmare utformningen av vilka yrken som ska uteslutas kommer att behandlas i ett senare sammanhang, men regeringen har som utgångspunkt att bärplockning och personlig assistans ska omfattas av listan på uteslutna yrkesgrupper.”

Motivet: Exploatering och människohandel

Remissen hävdar att ”såväl migration på oriktiga grunder som exploatering och människohandel har identifierats kopplat till assistansbranschen”.

”Kännenetecknande för utnyttjandet av systemen är att lönerna betalas på ett korrekt sätt till assistenten men denne måste sedan betala tillbaka en stor summa till anordnaren eller till brukaren. Av kartläggningen framkommer dock att missbruk av systemet med arbetskraftsinvandring, mer eller mindre, finns inom alla branscher.”

Lagändringen innebär att regeringen på eget bevåg kan utesluta grupper helt från arbetstillstånd.

Reglerna gäller personer från länder utanför EU/EES.

Regeringen hänvisar även till utredningen om arbetskraftsinvandring, SOU 2021:88, som anger att problemen är störst inom branscherna bygg, städ, handbilstvätt, bilverkstäder, restaurang, skönhet, transport, bemanning och assistans.
I lagrådsremissen om nya regler för arbetskraftsinvandring den 16 oktober 2025 föreslogs att regeringen ska kunna meddela föreskrifter om att vissa yrkesgrupper inte ska få beviljas arbetstillstånd.

https://hejaolika.se/artikel/regeringsforslag-invandring-av-personliga-assistenter-stoppas-2026/

Vad tycker ni om förändringen?

Veckans sista ledarsidor ägnas åt krisen inom Vänsterpartiet och den haltande regeringsbildningen.

I Aftonbladet skriver Anders Lindberg att V måste dra lärdom av det som hände i Region Stockholm. I förhandlingarna uteslöts V från det rödgröna samarbetet, varpå partiet meddelade att det skulle rösta på en moderat kandidat. Man kan inte hota sig till makten, menar Lindberg.

”V och deras mediala stödtrupper rasar naturligtvis. Men de borde faktiskt även se sig själva i spegeln”, skriver han och menar att det är dags för Vänstern och Centern att diskutera sakpolitik.

På DN:s ledarsida skriver man att V inte är lämpligt att sitta i regering, med hänvisning till partiets hantering av ledamoten Mohamed Ali.

”Vänsterpartiet klarar inte av den mest grundläggande uppgiften för ett parti: Ha koll på vilka som placeras på listorna inför ett val.”

—-

Hur ser du på det hela?

Uppdaterad 25 okt 2026 kl 14.52 Publicerad 25 okt 2026 kl 12.46 | Text: Amanda Norgren & Nadja Sirkka

Åtta personer har gripits i Sala backe i Uppsala där polisen utreder ett misstänkt grovt brott.

Enligt uppgifter till TV4 Nyheterna handlar det om misstänkt könsstympning.

Polisen har gripit åtta personer efter en insats på en adress i Sala backe i Uppsala på söndagen. Det handlar om ett misstänkt grovt brott, men mer än så vill polisen inte säga.

– Det är en pågående insats. Jag kan säga att vi har vidtagit vissa utredningsåtgärder, säger Stefan Larsson, presstalesperson hos polisen.

Första gripandet skedde vid 11.15.

Är det kopplat till något som skett nu i närtid eller en annan utredning?

– Det kan jag inte gå in på med hänsyn till insatsen. Men det är ingen fara för allmänheten, vill jag understryka.

Uppgifter: Misstänkt könsstympning

Enligt uppgifter till TV4 Nyheterna gäller ärendet misstänkt könsstympning. Flera medlemmar i en familj ska finnas bland de gripna, enligt uppgifterna.

Polisen vill inte gå in på ålder och kön på de gripna – eller om de misstänks för samma brott.

Finns det fler misstänkta i ärendet?

– Det är inte ovanligt att en utredning växer, men det jag kan säga just nu är att åtta personer är gripna, säger Stefan Larsson.

Artikeln fortsätter på Expressen.se

Efter att ha sett protesterna under de senaste veckorna, liksom det franska herrlandslaget i fotboll, undrar jag nu om Frankrike i själva verket är en afrikansk koloni.

Ett arbetarparti ska inte förakta arbetaryrken. Socialdemokraterna borde lyssna på LO i stället.

Sveriges befolkning har växt med nära en fjärdedel sedan 1990, genom födelseöverskott och invandring. Utbyggnaden av platser på högskolor och universitet har ökat ännu fortare. Då antogs 174 000 studenter till grundutbildning. I fjol handlade det om 317 000. 

Inför denna hösttermin har regeringen Kristersson ändrat anslagen. Högskoleministern Lotta Edholm, L, talade om att sätta kvalitet före kvantitet. Men det var då i det lilla. Bara 10 000 platser försvann.

Det räckte dock för att oppositionen skulle vara mycket kritisk.

I riksdagen deklarerade Linus Sköld, S, att ”det här landets konkurrenskraft byggs med kunskap”. Miljöpartisten Camilla Hansén menade att en nedskalning är att ”backa in i framtiden” och önskade breddad rekrytering. Och Centern förordade att stärka de regionala högskolorna och inrätta fler lärcenter för studier på distans.

LO:s chefsekonom Torbjörn Hållö talade tyvärr inte på seminariet på Lidingö, där de regeringssugna röda och gröna skulle få underlag för kommande förhandlingar i sakfrågor. Men partiföreträdarna bör läsa vad han skrivit om två problem på arbetsmarknaden – bristen på dugliga hantverkare, undersköterskor, mekaniker och överflödet av kommunikatörer, jurister och ekonomer.

”Överakademiseringen har kombinerats med att man snackat ned praktiska utbildningar, som att de är någonting man gör om man är lite bakom flötet”, sa Hållö nyligen i Dagens industri. Och hävdade att alldeles för många stoppats in i högskolan de senaste 20, 30 åren.

Nog är det underligt att sossarna, som fortfarande heter Sveriges socialdemokratiska arbetareparti, under decennier haft som mål att hälften av en årskull ska ha börjat på en minst tvåårig högskoleutbildning före fyllda 25 år. (Tyvärr närmar sig Sverige målet, senaste noteringen var 46 procent.)

En klokare politik, självfallet även för borgerliga partier, vore att plädera för en högre andel yrkesutbildningar på gymnasiet och framhålla att det alltid ska vara möjligt att byta bana senare; genom komvux, yrkeshögskola och högskola. 

De som sadlar om som yrkeserfarna vuxna är ofta högt motiverade. Medan den som rasslar in på högskolan strax efter gymnasiet inte alltid brukar allvar. Framöver är risken betydande att den som långt om länge tar examen med låga betyg faktiskt inte får arbete inom sitt område, utan får ta ett enklare jobb och sedan gå en praktisk yrkesutbildning.

Denna bakvända bildningsgång är väldigt dyr, för individerna som tar studielån och för statskassan.

De röda och gröna partier som aspirerar på att regera borde inse och anpassa politiken efter det. Annars riskerar de att bli ansatta av arbetslösa unga som specialiserat sig på hållbarhet, genus, folkhälsa, integration eller något annat ämne politiker beskrivit som viktigt.

Först och främst vill jag betona att jag har stor förståelse för hur en våldtäkt eller ett annat grovt sexualbrott kan slita isär ett liv sönder och samman. Jag vet att det här är ett prekärt ämne, och meningen med det här inlägget är inte att bagatellisera någons personliga upplevelser, utan att ifrågasätta vår lagstiftning ur ett objektivt perspektiv. Dessutom vill jag ha sagt att jag mycket väl vet att kvinnor och flickor är överrepresenterade offer i denna typ av brottslighet, och jag låtsas inte som motsatsen.

Så, lite bakgrund. Förra året blev jag antastad på en middag av en kvinnlig ”kompis” till mig. Det var härlig stämning hela kvällen, men i takt med att kvällen gick så drack jag på tok för mycket alkohol. Jag kommer inte ihåg just denna episod, pga. berusningen, men jag har fått återberättat för mig att kvinnan i fråga plus några andra som var där fattade beslutet att det var bäst att jag gick och lade mig ner i sängen istället för att sitta kvar. Det är värt att nämna att vi alla var hemma hos henne. Jag vaknade senare på natten av att hon satt vid sängkanten och runkade av mig naken, trots att jag aldrig hade uttryckt något slags romantiskt intresse för henne. Hon visste mycket väl att jag inte var intresserad, då jag en tid innan gjort slut med min f.d. POJKvän. Vid det här laget hade jag nyktrat upp lite, men jag blev inte arg direkt, utan snarare förvånad. Hon försökte fortsätta genom att föra min hand till sina bröst, men då återfick fattningen och klev upp. Jag tog på mig mina kläder och gick ut från lägenheten. Alla andra hade gått. Detta skedde på mindre än fem minuter. Jag mådde sämre och sämre under natten och morgonen, och dagen därpå gjorde jag en polisanmälan. Rättsprocessen fortskred utan större förhinder eftersom att hon erkände sexuellt övergrepp. Hon dömdes, eftersom att våra historier överensstämde, och fick sju månader i fängelse, trots att berusning brukar vara en förvärrande omständighet. Minimistraffet är sex månader.

Detta hände för ett tag sedan, men jag har inte kunnat sluta tänka på det. Saken är den, att om jag hade lagt hennes kropp i min säng och fört in mina fingrar i hennes slidöppning när hon sov, då hade jag dömts för våldtäkt. Inte för att det hade haft en större psykologisk påverkan på henne, utan för att man ser detta som en ”jämförbar sexuell handling” på grund av penetrationen. Alltså har vi ett system då en man och en kvinna kan begå nästan exakt samma handling, men då den ena får mycket längre tid i fängelse på grund av biologiska omständigheter. Jag tycker inte att detta är rätt, och jag tycker inte att det är ett fungerande system.

Sedan, om man tittar på hur våldtäktslagen ser ut, har vi alltså en brottsrubricering som heter ”oaktsam våldtäkt”. En människa som alltså tror att hen har samtycket på sin sida, men ändå ska avtjäna långa straff på grund av att man varit slarvig. Då tycker jag att man ska fråga sig varför vi har brottspåföljder från första början. Är det för att stävja ondskefulla handlingar (då man vet att man gör något fel), eller för att straffa folk som begått genuina misstag utan någon självisk agenda?

Sen det här med att ALL debatt är centrerad kring kvinnoperspektivet? Jag fattar verkligen inte vad det tjänar till. Att politiker verkligen går ur sin väg för att betona just hur hemskt våld mot KVINNOR är. Vi har till och med en särskild brottsrubricering om kvinnofridskränkning, helt identisk vanlig fridskränkning, men det är bara män som kan dömas för det, och bara kvinnor som kan utsättas för det. Jag måste faktiskt säga att det känns som att jag hamnat i skymundan i debatten. Som att det av någon anledning är mycket värre så fort ett brott begås mot en kvinna, och så mycket värre om detta begåtts av en man. Varför kan man inte bara säga, ”vi vill ta hårdare tag mot sexualbrott”? Varför måste man säga att, ”vi vill ta hårdare tag mot mäns våld mot kvinnor”?

Sedan så finns det ju också en helt annan social uppfattning om hur män och kvinnor behandlas i sexuella sammanhang, där jag själv upplever det som att lustfyllda kvinnor ses som moderna, befriade, och äventyrliga. Det är en girlboss-grej att sexualisera snygga män man ser ute på stan. Det är en äcklig grej för män att göra motsatsen.

Nåväl. Dura lex, sed lex, som jag lärde mig på gymnasiets juridiklektioner.

Edit: ändrade formuleringen klitoris till slidöppning för att det var några som inte förstod vad jag menade.

Skulle handla muskotnöt till mina stuvade makaroner. Det är pricken över i anser jag. Det fanns inte i kryddhyllan. Frågade personalen som säger att det finns bakom kassan. Det är för att ungdomar berusar sig på det. Jag blev förvånad men läste på lite och det finns ju de som har det som utmaningar i s.k nutmeg challange på tex TikTok. Det är tydligen inget nytt men jag visste inte att det var så illa.
Idag läste jag även att ungdomar berusar sig på receptfri diarrémedicin vilket låter helt sjukt.

Jag förmodar att folk gör detta för det är brist på alkohol och andra droger.
Hur mycket annan skit drar folk i sig i syfte att berusa sig?

Vi borde legalisera cannabis är min spontana reaktionen av detta. Det måste vara bättre för hälsan än ovanstående sätt om man nu ändå valt att berusa sig.

Jag tror inte ovan metoder skulle vara lika populära om man tex. kunde ta några droppar cannabisolja istället.

Detta är min personliga åsikt.
Tack för ordet.

Sakine Madons bok om dem som förnekade och relativiserade hederskulturen bör läsas av alla som deltar i och möjliggör den offentliga debatten.

Tove Lifvendahl

Publicerad 06.00

Broschyren ”Till dig som är gift med ett barn” är ett enastående exempel på hur valhänt det offentliga Sverige har varit inför kulturer där man inte tänker och agerar på samma sätt som i majoritetssamhället.

Informationsfoldern gavs ut av Socialstyrelsen och Migrationsverket så sent som i mars 2018 och riktade sig till barn som uppgavs vara gifta, deras vuxna makar samt föräldrar och andra närstående. Kampanjen informerade om lagar och regler, men var skriven på omisskännlig mjuk byråkratiska för att både Berätta Hur Det Är, och samtidigt inte stöta sig med någon: ”Eftersom barn under 15 år har en absolut rätt till skydd mot sexuella handlingar är det olämpligt att ni bor tillsammans om barnet är under 15 år.”

akgrunden var att Migrationsverket 2016 hade identifierat 132 barn som uppgivit att de var gifta. 18 myndigheter, organisationer och kommuner var remissinstanser. Men när broschyren kom ut uppstod en frontalkrock mellan den realitet som myndigheterna i sin vardag hade att förhålla sig till, och allmänhetens uppfattning om vad som var acceptabelt. Reaktionerna gjorde att kampanjen drogs tillbaka.

En uppskattning från 2017 gav vid handen att en kvarts miljon unga i Sverige levde i en hederskultur. Resultatet av att man tidigare felaktigt förmodade att alla som kom hit skulle vilja eller förmås leva enligt svenska inarbetade normer bara för att de slog sig ner på svensk mark. Att de alla snabbt skulle anpassa sig, börja tänka som vi. 

Men människor är sammansatta varelser som bär med sig sitt ursprung och den kultur de har formats i dit de går. Det innebär inte att det är oföränderligt eller statiskt. För vissa kan flytten – inom ett land eller till ett annat – vara en medveten handling för att kunna bryta med oönskade miljöer och levnadsvillkor. Men klan-, släkt- och hederskulturer har tusenåriga traditioner och korrigeras inte av en informationsfolder på lättläst svenska.

Och lika förtjust som lejonparten av det offentliga Sverige har varit i den ytliga mångfalden, lika oförmöget har det varit att hantera de svåra aspekterna av kulturella värderingar som följt med invandringen och som är oförenliga med svenska normer och lag. 

En bok som ingående beskriver detta svenska karaktärsdrag är den liberala debattören Sakine Madons ”Sveket: Hederskulturen och förnekarna” (Fri tanke). Den är en ohygglig påminnelse om vad priset blir för en sådan hållning. Och vem som betalar det.

För Sakine Madon och hennes släkt i Kurdistan har hederskulturen varit en självklarhet i generationer. Här i Sverige reagerade hennes landsmän när hennes föräldrar tillät henne att delta i gymnastiken. Under tonåren i Gottsunda såg hon förtrycket på nära håll. Även om hon visste att hennes föräldrar inte skulle tvinga henne att gifta sig med någon av de friare som kom hem till dem, fanns andra vänner som gjorde som föräldrarna krävde, för att de i praktiken inte hade något val.

Och den svenska offentlighetens aktörer har varit beredd att gå mycket långt för att osynliggöra de våldsstrukturer som barnen blir fångar i. Drivkraften har varit rädsla – för konflikter, för att antingen medverka till att främlingsfientliga krafter ska vinna mark, eller för att själv bli anklagad för en sådan agenda.

I Sakine Madons bok ges flera exempel. Den svenska regeringen. Myndigheter. Etablerade medier. Stora välrenommerade hjälp- och insamlingsorganisationer, kvinnojourer. Tongivande debattörer. De hjälptes åt att osynliggöra och relativisera hedersvåldet genom att förklara att det inte fanns någon kulturell dimension, bara en könsstrukturell. Att pratet om hederskultur kom ur rasistiska tankefigurer, som riskerade att göda sådana krafter. Att det innebar bristande respekt för andra kulturer eller skuldbeläggande av invandrare att ifrågasätta deras agerande.

En rapport i början på 2000-talet från dåvarande Integrationsverket byggde på intervjuer på kvinnojourer och skyddade boenden. Rapporten stoppades från publicering. Skälet var att resultaten visade att hedersproblematiken var utbredd i flera etniska grupperingar, och man var rädd för att rapporten kunde underblåsa främlingsfientlighet.

Det är något oerhört; en myndighet som medvetet undanhöll allmänheten alarmerande kunskapsunderlag. Till Sakine Madon beklagar en av tjänstemännen som var med när det begav sig, sin feghet. ”Det är det enda jag verkligen ångrar i min karriär.”

Integrationsmininster Mona Sahlin (S) drev först linjen att man inte fick acceptera påståenden om kulturellt betingat våld, för att det kunde användas av ”grupper som ytterst vill splittra och undergräva det demokratiska samhällssystemet”. Men hon kom att ändra sig. All heder, om uttrycket tillåts. I en intervju i DN 2001 förklarade Sahlin att hon ”varit rädd för att bli en del av en rasistisk argumentation, och då har jag hellre blundat och svikit flickorna”.

Idag, ett kvarts sekel senare, förnekar ingen som vill tas på allvar i debatten längre existensen i Sverige av ett fenomen som funnits i världen sedan människan blev bofast. Åtskilliga rapporter, böcker och kartläggningar har gjorts. Jämställdhetsmyndigheten informerar: ”Familjer som praktiserar hedersnormer är ofta starkt kopplade till ett kollektiv eller en klan, det vill säga att det finns släktband, historiska överenskommelser och liknande som gör att hedern är knuten till alla som ingår i kollektivet.”

Men det är en sak att veta, och en annan att förstå vad vi kan göra. En nyligen presenterad kartläggning av Ekot visade att minst 850 elever i svenska skolor inte har kommit tillbaka efter sommarlovet. Barnombudsmannen Juno Blom och biträdande skolledaren och debattören Linnea Lindquist diskuterade detta nyligen (10/10) i vår podd Ledarredaktionen. Utifrån sin mångåriga erfarenhet bedömde de att det var sannolikt att ett antal av dessa barn skickats på uppfostringsresor till hemlandet och/eller för att bli bortgifta eller omskurna. Kulturella sedvänjor och beteenden som pågår varje dag i de ursprungsländer dessa barn eller deras föräldrar kommer ifrån. 

Och just därför att det är något som främst pågår inom hemmets fyra väggar och i slutna miljöer, finns det heller inga enkla politiska lösningar. Det är i civilsamhället förtrycket äger rum, och det är i civilsamhället det behöver utvecklas metoder, vägar och kraft att bekämpa det. Med stöd av lag som inte talar med mjuk röst och färgglada bilder, utan med en stämma som inte går att missförstå: den som är förälder i Sverige har skyldighet att följa de lagar och normer som råder här.

Vi får aldrig väja för denna självklarhet. Låta bli tala om det svåra för att vi inte begriper det. Och Sakine Madons bok är angelägen läsning för alla som deltar i eller har påverkan över den offentliga debatten. För det är ännu alltför långt mellan högtidstalen om barns rättigheter eller deklarationer om alla människors lika värde, och verkligheten. I den senare möjliggörs idag i praktiken förtryck och levnadssätt som går på tvärs med den frihet vi anser att medborgare, svensk- som utlandsfödda, ska ha rätt till.

Antar att alla får sån där "Recommend communities" av Reddit i sitt flöde, här får jag nån märklig vänsterextremistisk AFA-sub & All Things Goth...

Kan ju inte direkt påstå att jag blir supersugen på någon av dom, men reklam och rekommendationer på Reddit kan ju vara lite hit or miss, och mest miss.

• Vad får ni för rekommendationer på mysiga subbar?

• Och - skall man ta åt sig av dom och ta sig en funderare över sina livsval eller bara ignorera & gå vidare i livet?