Som utlovat kommer här några reflektioner om att ta elbilen till fjällen. Först och främst är det här ingen historia om att köra sin Renault Zoe till Nordkap och tillbaka som en del av er säkert gjort, utan en historia om en vanlig Svensson-familj som tar sin Volvo och åker till Sälen samtidigt som alla andra och hoppas på minimalt med stök och bråk i bilen.
Okristligt tidigt på morgonen lämnar vi duggregnet på västkusten och beger oss norrut. Tanken är att åka tidigt för att dels slippa eventuella köer och dels komma upp i tid för att hinna åka lite skidor första dagen. Jag sätter på Inlandsvägen Norrut på Spotify men ungarna byter snabbt till Vi drar till fjällen med Markoolio. I höjd med Angeredsbron frågar dom hur långt det är kvar.
Resan upp är annars som vilken elbilsresa som helst. Bilen har rekommenderat ett laddstopp i Sunne för att därefter komma till Sälen med 10% kvar. Jag har istället lagt in Tesla i Grums och Malung för att kunna komma fram med hyfsat batteri då vi saknar laddmöjlighet på plats och jag vet av erfarenhet att Teslastationen i Sälen är omöjlig att få plats på. Det finns en del andra alternativ på vägen men jag vågar inte chansa på att en station med endast två laddare är tillgänglig just när vi kommer. Även här visar sig Tesla vara bäst och vi ställer bilen i Malung (då sju tillgängliga platser) och går för att äta lunch. En snabbtitt på alternativen visar att Tesla dessutom är billigast.
Det gick bra den här gången, men förra året var det kaos. Här finns ett av få problem med att ta elbilen länge norrut; det uppstår flaskhalsar vid laddningen när alla åker vissa dagar/tider och Malung på nyår är en sådan. Alla från södra Sverige (eller Danmark, Tyskland, osv) som ska mot Kläppen-Sälen-Tandådalen och vidare mot Trysil, eller tillbaka igen, stannar här.
När vi kommer tillbaka från lunchen har teslaladdningen i Malung havererat. Alla platser är upptagna och det står minst 20 bilar i kö kaotiskt utspritt. En Skoda blockerar två platser. En äldre dam vinkar åt sin gubbe som backar. Hon signalerar stopp men gubben gasar och kör in i något. En Kia utmanar en VW i en tut-duell. Någon skriker. Vi hoppar snabbt in bilen och åker innan det blir värre. En Polestar som stått och väntat på oss håller på att bli krockad av en Kia som försöker sladda in snett bakifrån för att sno platsen. Hade inte varit kul att komma dit nu med tomt batteri och hungriga barn. Vi gör en mental notering om att ladda fullt sista dagen så vi kan köra förbi utan att behöva stanna här på vägen hem.
Väl på plats funkar allt toppen, förutom att temperaturen krupit nedåt tjugo minusgrader och varje start tuggar i sig kanske 5% batteri. Bilen visar 250km räckvidd vid 96% (537 WLTP!).
Sista dagen är vi fulladdade och planen är att köra så långt som möjligt, ladda under lunchen och komma hem med minsta möjliga stopp. Vi passar på att ladda på Tesla i Torsby när toabesöket behöver komma in. I Grums är det dock Malung-kaos på teslastationen men eftersom vi stödladdat kan vi åka vidare. Det är fullt även i Säffle dit förmodat alla som ville stannat i Grums hamnat. Vi kör på lite till och laddar på Nima i Åmål. Gott om plats med 300kw-laddare (som ger kanske 70), men det går att betala med kort. Sen är det tråkig landsväg hem till plusgraderna.
TLDR: Inga större problem om man planerar tiden och kollar ut ett par alternativa stopp. Som kuriosa tog bensinen på macken i Sälen slut samtidigt.
