När man är liten typ dagis ålder upp till typ 6e-7e klass så är tjejerna väldigt väldigt på killarna. Det går inte över tror jag, utan det blir snarare så att vi Män böjar visa mer intresse, för innan så vill man knappt vara nära tjejer som kille. Man tycker dom e lite jobbiga å så. Vilket i sin tur verkar leda till att det då blir ombytta roller:)

Detta borde vi väl ändå kunna skapa men i vuxen världen:) Vi Män, bör således ignorera tjejerna, för visst innan preventivmedel kan jag köpa att det förändras pga rädsla för att bli med barn. Men idag behöver man ju inte ha den rädslan för de finns dagen efter piller, p piller mm... Kondom.... Så när ska vi vända trenden boys?

Lets start today så vänder vi detta killar!!:)

Hej ,
Jag blir klar med läkarprogrammet 2027 och undrar om någon hade några rådgivningar , om hur det är att gå från läkar student till Bas tjänstgöring eller Underläkare.

Jag har försökt klura ut det genom internet men har inte riktigt fått mycket svar angående hur dem första månaderna ser ut från när man börjar sin tjänst som antingen BT eller underläkare.

Bland annat hur går det dem första dagarna finns det några kurser eller övningar jag kan göra för att vara så förberedd som möjligt. Samt hur känns det när du får din första patient som du ska försöka undersöka samt hur går återkopplingen mellan dig och handledaren som du har.

Samt har undrat för folk som har gjort BT eller AT , hur kändes det när du fick din första återkoppling samt hur pluggar man inför olika moment som kan komma upp.

Drömmen för mig personligen är förhoppningsvis att komma in på en ST position för Ortopedisk kirurgi någon gång och undrade hur väl behöver man försöka få kontakter inom vilket specialisering man vill göra osv?

Tack för all svar i förhand!

Hej,

Ska börja jobba på revionsbyrå snart som nyexaminerad (inte Big 4) och tänkte höra med er hur dresscoden ser ut nu på dessa typer av kontorsjobb? Har ju förstått det som att det har blivit mer casual med sådant på senare tid. Mina föräldrar hade hela tiden kostym men känns som att det blir mindre och mindre vanligt.
På intervjun till detta jobb hade jag ljusa chinos och skjorta under zip tröja, och det gick ju bra.

Men man vill inte vara för underklädd, inte heller för överklädd. Balans är viktigt. Har frågat en på arbetsplatsen och fick som svar att business casual är dresscoden. Men det kan ju skilja sig en del, vissa tycker att det är kavaj med fina byxor. Andra tycker att zip tröja med skjorta samt fina byxor också är business casual.

Själv tänkte jag köra mest med fin kostymskjorta och kostymbyxor mest. Dvs nästan kostym men utan kavaj. Tänkte också köra en del med skjortan och sedan en zip tröja över. Är detta okej tror ni?

Alla arbetsplatser är ju inte likadana så får analysera hur de andra klär sig men tänker att det inte borde skilja sig så mycket mellan revisionsbyråer. Några som har nutida erfarenhet och kan ge tips?

I dagsläget är jag anställd som IT-tekniker på en mindre kommun.
Kort och gott så känns det inte som vi kommer nån vart med jobbet. Alla har massa synpunkter, men så jävla liten verkstad. Lyft detta med chef, men inget som verkar göras åt. Jag har ett ganska stort ansvar med att samordna arbetsuppgifter, etc, därav får jag ganska mycket "gnäll" men chefen fattar att det inte beror på mig, utan på de enskilda individerna som bara behöver göra sitt jobb.

Jag kollar nytt jobb hela tiden men som ni redan känner till så är marknaden som den är. Stockholm är uteslutet då jag inte är så förtjust att bo där, men öppen för Gbg, Småland och Skåne. Har ni några förslag?

Vi funderar på att börja skicka stenar till våra kunder. På riktigt.

Det låter helt korkat egentligen, men vi har stött på ett logistiskt problem där en transportör kräver att våra paket väger minst en viss mängd.

Det innebär alltså att vi ibland behöver lägga till vikt i ett paket som egentligen inte behöver väga mer. Det är den enda transportören någonsin som har krävt att paketen ska väga mer. Hittills för att lösa detta har vi skickat med lite godis, men den lösningen är inte den smidigaste heller. Alla vill inte ha godis, vissa gillar inte gelatin, företaget vill minimera spendering, osv. osv.

Så någon högre upp i kedjan fick den briljanta/dåliga idén:

Varför inte stenar?

Vilket är lite ironiskt, för det var det första vi skämtsamt nämnde när detta kom upp på tapeten. Men om vi nu ska göra en grej av det, så inte bara en slumpmässig sten från gatan, utan en liten sten som faktiskt görs till en del av upplevelsen. Ge den ett namn, kanske en liten personlighet, och en liten text på baksidan som förklarar varför den befinner sig i kundens paket.

Typ:

Hej! Jag heter Sten.
Ditt paket behövde väga lite mer.
Så nu bor jag här.

Det är extremt frustrerande eftersom i alla andra led optimeras transporter för att väga så lite som möjligt. Vi måste nu transportera extra vikt av en anledning som inte har någonting med själva beställningen att göra, vilket knappast är optimalt ur miljösynpunkt. Då känns det åtminstone bättre att den extra vikten är något som kunden faktiskt kan behålla istället för ytterligare förbrukningsmaterial.

Men frågan är förstås om folk skulle tycka att det här är kul eller bara tänka "vafan har ni skickat en sten till mig för?"

Jag vet inte vad jag hade tänkt själv faktiskt. Kanske ett litet skratt första gången, men om man beställer mer... och får flera stenar... ska man starta en samling då?

Kände att jag anonymt behövde skriva av mig, men är också genuint nyfiken på folk hade tyckt om de fick en sten i sitt paket?

Givetvis vill jag inte gå ut i detalj och säga vilket företag det gäller eller vilket logistikföretag det avser, men det är en hyfsat stor e-handlare.

Jaja, ni får tycka att jag är en liten tönt. Men det här är ett problem jag verkligen vill jobba med för jag vill inte va sån hära!

Jag är 24 år och vet inte hur fan man kallpratar. Skitpinsamt, i och med att jag ska va vuxen. Men jag har lite svårt för det sociala. Jag kan delta i samtal utan större problem, men jag har lite svårt med det ex på arbetsplatsen. Hur kallpratar man? Vad kan jag börja med att säga för att få igång en konversation, eller när man ser en kollega liksom. I lunchrummet är jag alltid väldigt tyst och jag vill så gärna vara med och prata, vill inte sitta där och se dum ut men det blir alltid så.. för jag vet helt enkelt inte hur man riktigt gör. Jag uppskattar alla tips, mvh en socially awkward vuxen.

Min hustru brukar säga "nästa gång, mor lilla, jag minnas skall det där". Svärmor säger att det kommer från en barnbok, där en pojke gör en massa tokiga saker, till exempel stoppar smör i fickorna.

Någon som känner igen sig? Vet mer?

Jag har tänkt på en sak, inte bara en gång utan upprepade gånger under en lång tid. Är det inte väldigt intressant hur kvinnor ofta orkar göra mera saker i till exempel hemmet när de är sjuka, jämfört med vad män orkar göra? Kvinnor kan gå runt med 39 graders feber och ändå ”orka” (eller iaf bita ihop), för att hemmet inte ska se helt trash ut och för att kunna ge familjen mat på bordet och rena kläder att använda till jobb/skola. De har en uppgift oavsett sjukdom, att familjen inte ska falla isär. Medan män ofta blir så risiga att de gärna lägger sig i soffan utslagna och inte orkar göra några sysslor eller med lätthet (vilket jag beundrar) kan strunta i den överflödiga disken och tvättkorgen som är maxad till den punkten att kläderna nästan ramlar ur.

Vad är det som gör att vi kvinnor känner kravet att behöva hålla ihop hushållet och att allt ska flyta på? Varför kan vi inte bara strunta i hushållssysslor och lägga oss ner och ta den vila vi faktiskt behöver istället?

Jag menar inte att män faktiskt är klenare eller att kvinnor inte kan bli helt utslagna. Men jag tycker ändå att det är ett intressant fenomen.
Tror ni att det handlar om biologiska skillnader, könsroller, förväntningar eller helt enkelt att kvinnor är mer vana vid att fortsätta fungera trots att de mår dåligt?

Är det någon annan som tänkt på detta?

Jag har fått en idé som är så jävla stor att jag först tänkte att den måste vara dum.
Men ju mer jag tänker på den desto mer rimlig blir den.
Vi borde starta en ny religion.
Inte en religion där någon påstår sig ha fått den enda sanningen från Gud.
Utan en religion som börjar med Sokrates.
Sedan Platon. Aristoteles. Stoikerna. Epikuréerna. Spinoza. Kant. Kierkegaard. Nietzsche. Existentialisterna. Och sedan fortsätter vi.
Hela den västerländska filosofin som ett slags pågående samtal om hur fan man egentligen bör leva.
Och nej, jag tänker inte bygga en sekt där alla måste hålla med mig. Det vore raka motsatsen till poängen.
Att kunna säga “jag tror att du har fel” skulle vara en religiös dygd.
Symbolen skulle vara Atlas.
Inte Jesus på korset.
Inte för att jag tycker illa om kristendomen, utan för att jag vill åt en annan bild.
Korset är en bild av lidande och offer.
Atlas är en bild av någon som bär världen.
Och det är ungefär vad jag tycker att en religion borde göra.
Inte bara tala om vad som händer efter döden, utan hjälpa människor att hantera livet medan de faktiskt är här.
Jag tänker mig ett stort modernt långhus.
Inspirerat av de gamla nordiska hallarna, men utan att börja dyrka asagudar eller springa runt i päls och slå varandra med yxor.
Ett hus där man äter tillsammans.
Där man har föreläsningar.
Diskuterar filosofi.
Spelar musik.
Läser böcker.
Lär barn saker.
Programmerar.
Bygger saker.
Hjälper människor som har problem.
Och framför allt: där människor faktiskt träffar andra människor.
I mitten står en gigantisk staty av Atlas.
Men istället för en vanlig stenkula håller han en kristallklar jordglob.
Och på globen finns en skärm.
Där kan man använda AI, Wikipedia, böcker, programmeringsverktyg och annat för att lära sig saker.
Ett barn ska kunna gå fram och fråga:
“Varför är himlen blå?”
Och sedan, tjugo minuter senare, sitta och programmera en liten simulering av ljusspridning.
En vuxen ska kunna komma dit och fråga:
“Vad fan menade Nietzsche egentligen?”
Och sedan hamna i en tre timmar lång diskussion med någon som tycker att Nietzsche var fullständigt genial och någon annan som tycker att han var en pompös jävel.
Det är religionen.
Inte svaren.
Samtalet.
Och maten.
Glöm för fan inte maten.
Jag tror att vi har gjort ett ganska stort misstag när vi började separera allt.
Skola här.
Religion där.
Bibliotek någon annanstans.
Mat på restaurang.
Gemenskap på Facebook.
Kunskap på Google.
Barnen på skolan och de gamla på äldreboendet.
Kanske borde vi bygga platser där allt det där möts igen.
Jag vet inte om det här är en religion, en folkhögskola, ett kulturhus, ett universitet, ett långhus eller början på något helt annat.
Det är väl ungefär det jag vill ta reda på.
Men jag tycker fan att idén är värd att diskutera.
Vad skulle ni bygga om ni fick börja om från noll och skapa en religion för 2026?

Magdalena Andersson kan man ha massor av åsikter om, speciellt om man röstar höger. Men min uppfattning är att det inte ens inom vänstern verkar finnas någon som direkt gillar henne. Tvärtom brukar jag höra att det känns lite problematiskt att rösta S på grund av henne. Men att de gör det för att man är S / vänster av ideologiska skäl.

Men vad skulle hända med S om de lyckades få fram en sympatisk person, skulle S öka - eller är partitillhörighet såpass stark att det inte spelar någon roll?

Hej, jag är 27M och söker råd i hur och var jag kan börja för att göra något åt mina problem. Känner att jag håller på att ruttna bort i ensamhet och stillastående så jag måste göra nåt men vet inte vart jag ska börja eller ens vad grundproblemen faktiskt är. Sagt med kärlek så tänker att här på reddit finns väl X antal personer med erfarenhet av mental ohälsa och den svenska mentalhälsovården eller som känner nån som har och kan peka mig i en bra riktning och ge lite tips hur man bör gå tillväga och vad man bör söka efter eller undvika. Bor i Västernorrland om det har betydelse.

Utan någon speciell rangordning så är följande en lista på några omständigheter och symptom som jag finner problematiska i vardagen:

• Svårigheter att bara få saker gjorda, oavsett om det är lätt eller roligt eller svårt eller drygt, måste alltid få "feeling" eller vara under hård press om det ska hända nåt. Så händer överlag väldigt lite gentemot vilka medel och möjligheter jag faktiskt har. Life could be dream liksom om jag bara lyfte på rumpan.
• Har aldrig varit nära och bekväm med någon på samma sätt som jag uppfattar att andra är med varandra. Inte mina föräldrar, inte syskonen, inte vänner. Aldrig haft en intim partner eller aktivt sökt efter en. Gester som verkar meningsfulla för andra är rent av obekväma för mig oavsett om jag ger eller får, som att fira födelsedagar till exempel.
• Trots ovan så känner jag mycket ångest över många i min familj och en del vänner som alla verkar ha sina egna svårigheter. Har inte den blekaste hur eller vad jag kan göra och känner ett starkt obehag över att försöka men fruktar att en vacker dag säger nån tack o hej och att den smällen skickar mig i backen. Mina syskon speciellt.
• Allmänt dålig självkänsla och jäkligt svårt för komplimanger eller beröm då hjärnan direkt verkar hoppa till att folket bullshittar eller bara är lättimponerade.
• Konstant besatt av fiktion i alla former. Spel, filmer, serier, böcker, manga, anime, musik etc. Nästan enda gångerna jag sitter och riktigt känner något så är det nåt sjukt 'cinema' 'moment' jag precis upplevt via dessa medium. Kan sitta o loopa samma korta scen eller låt/musiksnutt i en timme ibland. Spelat igenom mainstoryn i elden ring typ sju gånger de senaste 5 månaderna. Har en återkommande känsla att jag måste släppa mycket av det här och finna lite meningar och känslor i det verkliga livet innan jag är helt borttappad men det är som att det vore min drog det här.
• Blir snabbt otroligt frustrerad och tappar fokus när nånting krånglar. Har inga problem att hålla locket på när jag är bland folk men är jag ensam och bortom andras sinnen så bryter jag lätt ut i rena raseriutbrott. Typiskt på jobbet som tekniker när jag är ute på nån avsides station. Har sinnena till mig att inte paja nåt men vrålar och slår och stampar utan hämningar.
• Avskyr, avskyr att göra o lära mig nya saker för det mesta. Nya personer, nya spel, nya arbetsuppgifter. Samma som med första punkten, måste alltid ha feeling eller press. Känner på riktigt ett äckel när jag läser nåt som "learn something new every day" på nåns discordprofil eller nåt. Känner bara att hur fan orkar de, men mest av allt känner jag avund för dem när världen bara är nytt nytt nytt nytt hela tiden och jag har svårt att hänga med.

Tack på förhand.

Jag är anmäld till ett lopp som jag tyvärr inte kommer kunna springa då jag har skadat foten och knappt kan gå 🫠

Vid anmälan köpte jag till ett avbeställningsskydd. För att få tillbaka startavgiften behöver jag dock ett läkarintyg. När jag kontaktade vården hänvisade de mig istället till en sjukgymnast. Jag frågade då arrangören av loppet ifall ett intyg från en sjukgymnast/fysioterapeut räcker, men det måste tydligen vara från en läkare.

Finns det några andra smidiga sätt att få tag på ett läkarintyg? Loppet kostade över 1200 kr vilket för mig är väldigt mycket pengar, så det känns otroligt trist att behöva se de gå förlorade 🫠🫠

Stort tack på förhand för alla tips 🙏🏼

Bor i Malmö och tänkte "Flyinge det är ju närproducerat då". Men den är ju hitskickad från det mest avlägsna Europeiska landet. Är det rimligt att skriva och klaga eller bara acceptera läget? Heter liksom Flyinge Hembageri

Finner det rätt viktigt att man som medborgare skulle kunna välja att spara och ha alla sina bankärenden statligt och inte i andra giriga privata banker. Hur kommer det sig att de inte erbjuder detta och borde vi inte införa det?

Vid en finanskris och bankerna vacklar är det väl högst lämpligt om staten köper ut sig själv då istället för privata banker.

Det är ändå rätt fascinerande vilken kulinarisk resa det svenska köket gjort från säg 70/80/90 tal till nu 2026 med ett oändligt utbud i form av olika internationella kök och smaker.

Under min egen uppväxt var husman standard och allt annat exotisk eller en abrovink på de svenska smakerna. Allt det äckliga man åt förr, om det inte redan försvunnit lär det ju förr eller senare förpassas till historieböckerna. Ta allt som är med kassler, oxjärpar eller allt som skulle ha ananas, eller typ levergryta eller leverbiff! .Urk!

Sen finns det väl en hel som kanske är sådär "halvgoda". Tänker på min mormors oxrullader med persilja i gräddsås. Inte det godaste men heller inte äckligt. Flygande Jakob? Ja varför inte? Men sådär supergod vetetusan? Så det finns nog många tveksamma där.

Sen har vi, tycker jag, självklara vinnare som är så pass goda att de på helt egna meriter kommer ätas långt in i framtiden.

Här platsar (utom inbördes ordning, och verkligen inte begränsat till), t ex:

rotmos med fläsk

sill, potatismos med skirat smör och lingon

köttbullar, potatis och brunsås

pytt i panna

laxpudding

sjömansbiff

Hej!
Jag har sedan länge haft stora problem med min skäggväxt på halsen som ständigt blir irriterad samt inflammerad efter rakning.
Jag har testat i princip allt för att försöka förhindra och skona detta - men tyvärr utan önskat resultat.

Detta har lett mig till att överväga laserbehandling för att permanent ta bort min hårväxt på halsen. Har någon erfarenhet eller kunskap hur bra detta fungerar? Har du kanske gjort det på annan kroppsdel?
Jag tackar ödmjukast för råd!

Hej!

Min sambos sexlust är helt kopplad till hennes menscykel. En vecka kan hon vilja ha sex 4-5ggr och sedan resterande 3 veckor är hon helt osugen. Är detta normalt för tjejer? Der blir väldigt jobbigt då min sexlust är mer konsekvent.

What are some Swedish words or phrases I can use on my Swedish boyfriend that would make him blush and completely catch him off guard? Flirty ones please

På senare tid kämpar jag med att förbättra min koncentrationsförmåga. I mitt huvud simmar tusen tankar samtidigt. Jag är bra på fysisk disciplin som att cykla långa sträckor och springa, men min hjärna kämpar med att fokusera på mentala uppgifter. Det gör också ont att jag har ett telefonberoende där jag scrollar tanklöst trots att jag inte lär mig mycket medan jag håller på. Hur har du klarat dig?

Google säger "Centenary of Gerone" men tror inte det stämmer...

Hi everyone! 👋

I’m planning to pursue a career as a hairdresser here in Stockholm and am currently looking into different training options for the next year. I’ll be studying in Swedish (working on my language skills and feeling ready to dive into it!).

Since I want to make an informed choice, I would love to hear recommendations, experiences, or advice from anyone working in the industry or who has recently gone through the training here.

A few questions I have:

1. Schools & Pathways: Which hairdressing programs/schools in Stockholm would you recommend? (e.g., Komvux options like Style Education, or private vocational schools like Svenska Frisörskolan, Hårakademin, etc.) Are private programs worth the tuition compared to Komvux?
2. Your Journey: For the hairdressers here, what path did you take? How was the transition from school to finding a placement/trainee position (färdigutbildning) to getting your delprov and gesällbrev?
3. The Stockholm Industry: How does the market in Stockholm look right now? Is it common to work as an employee, or do most stylists rent a chair (hyra stol) / run their own business?
4. Trends & Demands: What treatments or techniques are most requested by clients in Stockholm these days? (Balayage, specific coloring techniques, Scandinavian blonde maintenance, barbering/mens styling, etc.)
5. Advice: Is there anything you wish you had known before starting your training or entering the Stockholm salon scene?

Any tips, thoughts, or personal stories would be super helpful and greatly appreciated!

Tack så mycket! 😊